septembermarie

Idag är det en vecka sedan jag förlora mitt barn. Det är mycket tankar som yr i mitt huvud just nu. Men jag mår faktiskt ganska bra ändå,jag känner att jag är på väg att bli gamla vanliga Marie igen.
Det jag tycker är konstigt är att jag inte mår så dåligt längre,att jag inte tänker på det som hänt och att jag inte gråter.
Det har ju bara gått en vecka sedan missfallet och jag borde inte vara så glad som jag är tycker jag. Är det något fel på mig??
Jag kan tänka framåt nu,vill gå ut och roa mig och ha kul.
Det känns fel att vara så glad så här tidigt.
Många anser att det bara är ett foster till vecka 20 typ,men för mig var det ett barn från den dagen jag fick reda på att jag var gravid. Att det var en människa som växte i mig.

Min högsta önskan är att bli mamma. Vill ha många. Längtar så till den dagen.
Det var tydligen inte min tur denna gången,men min tid kommer!!!!

Innan jag fick beskedet att jag var gravid så planerade jag allt som jag skulle göra,gärna flera veckor i förväg. Vill inte vara sån längre,vill bli mer impulsiv.Good luck!!!
Jag tänker på ett annat sätt nu efter missfallet.

Det är som Emma brukar säga " Det som inte dödar en gör en starkare"
Emma har verkligen rätt.
Jag har lärt mig att skita i andras åsikter och gå min egen väg och att inte ta någon skit. Jag har blivit starkare i mig själv.



IF YOU WANA MAKE THE WOLRD A BETTER PLACE , TAKE A LOOK AT YOUR SELF AND THEN MAKE A CHANGE!!!

Var kommer alla tårar i från? Har inte fällt en tår på hele dan men nu rinner dom utan slut ner för mina kinder.
Livet är så förbannat orättvisst. Jag ville verkligen ha lilla Albin. Jag var så glad och hade såna planer för mig och barnet.
Hade gått 11 fulla veckor då jag förlora lilla Albin,trodde jag var på den säkra sidan men ack så fel jag hade.
Hade inte en tanke på missfall,jag var så glad över att bli mamma.
Har jag fattat att jag förlorat mitt barn?? Hell no...

Jag tvingade mig ur sängen klockan 15 då mamma och lill syrran kom. Innan det hade jag ingen ork,orka knappt gå till toaletten.
Mamma o syrran hjälpte mig o städa,blev på lite bättre humör då det var rent och fint hemma.

Får så dåligt samvete då jag fräser åt mamma och lill syrran..det är inte deras fel att jag förlorade min lilla älskling i magen. Ber om ursäkt men mamma säger varje gång att det inte finns något att be om ursäkt för. Min mamma och lilla syrran är bäst!! Älskar dom så!!

Saknar K,barnets far. Han har sårat mig så många gånger men ändå kan jag inte glömma honom.
När jag berättade för K att jag var gravid,sa han bara att han inte kunde vara barnets far pga "kroppsliga åkommor". Pratade med honom efter några veckor och det gick inte som jag hade tänkt det. Han sa att han inte ville ha något med barnet att göra när det väl var fött. Han sa att han inte ville ha ett oönskatt barn. Det end jag skulle få av honom  var underhållet.
Innan vi la på så sa K att han kunde börja kalla mig "tjock,ful och äcklig". Jag frågade varför och han svarade att det var så "osexigt" att se en tjej som var gravid. Men det skulle han kanske ha tänkt på innan han gjorde mig gravid.
Han har ännu inte hört av sig sen jag smsa och berätta att jag förlorat barnet. Får inte ihop det han säger. Han säger en sak men gör någe helt annat. Han kan inte ens skicka ett sms o fråga hur jag mår...sicken idiot. Och han ska vara 32...han säger att jag e omogen,men va faen e då han???


Ta vara på livet, i morgon kan det vara sista dagen i ditt liv!!

Första natten som jag sovit själv sen jag fick missfallet i Lördags.
Den gick överförväntan bra,sov hela natten utan drömmar och tårar.

I kväll blir det lite kalas hos mig,fyller år..men sicken dålig tajming missfallet hade..kunde ju komma efter min födelsedag..men ingen kan styra över sådant här,men vill ha min Albin tillbaka.

Jag vet att inget finns kvar i min mage men jag kan inte förstå att det har hänt,min hjärna har inte fattat att jag fått ett missfall än. Jag hade precis vant mig vid tanken att bli mamma med alla känslor och tankar. Och så går allt åt h-vete...
Såret lär väl blekna med tiden men min lilla Albin kommer alltid finnas i mitt hjärta!!!!



Ta vara på livet,du lever bara en gång!!